Month: December 2014

Marigt det här med jul-låtar. “Alla” ska göra sin egen jullåt, men allt för ofta låter det som att alla gör samma låt. Men det finns onekligen ett par klassiker som man gillar oavsett årstid. Tänker förstås på “Fairytale of New York ” med The Pogues och Kirsty McColl. Enligt legenden ville Elvis Costello (som var involverad i bandet på den tiden) att den skulle heta “Christmas night in the drunk tank”, men blev nedröstad då det inte “lät som en hit”. Låten döptes istället efter en novell av J.P Donleavy (A Fairy Tale of New York) I videon syns bland annat Matt Dillon från dåtidens storfilmer, Rumble Fish och The Outsiders. Dillon var förstås ett stort fan till The Pogues.
Och en grym hit blev det. Enligt mig, och många, många andra, den bästa jullåten någonsin.

Jag kommer heller inte runt John Lennons Happy Xmas (War is Over) den som inleds med att Lennons viskar:
“Happy Christmas, Yoko”.
“Happy Christmas, John”.
Gulligt.

Bland de svenska jullåtarna är Anders F Rönnbloms anarkistiska “Det är inte snön som faller” (1980) och den geniala videon till samma låt, ohotad etta. Glad & Respektlös!

TGIF-listan för dagen , som är sista listan innan julafton, innehåller dock ingen av de ovanstående. Jag satsade på att göra en svängig soul-lista istället. Och en sådan listan kan man inte göra utan Weeping Willows! Tre, fyra spår från Sveriges, och kanske världens, bästa julplatta ; Christmas Time Has Come. Du kanske har en julklapp kvar att köpa ? Någon kommer att bli glad, jag lovar.

Duger inte det så finns Summeringen, del 2 som är en fortsättning på min “bästa-låtar-genom-tiderna” lista.

Filar så smått på en årslista, men det är svårt..kom det så mycket bra under 2014 egentligen ?
Stora hits, som också var bra låtar, var ;”Happy”, “Get Lucky” och Sommertime Sadness, hm..vad mer ? Kanske är det en dålig idé ? Återkommer om det.

God Jul!
ps,
En riktig “bubblare” från 2014 är nysläppta plattan med XXLMILLS “The Yellow Album”

Sir Elton John
Jag tänker på Dont shoot me (I am only the pianoplayer) och sommarlovet i Östhammar hemma hos familjen Irnell. En av systrarna i familjen skulle få telefonrösta till Tio-i-topp. Hon röstade på “Crocodile Rock”, själv föredrog jag “Teacher I need you” som var mer “pop”.

Sen tänker jag på hår, så jävla mycket transplanterat rygg, röv och armhålehår det måste vara inympat på den mannens huvudsvål alltså.. han var faktiskt flintis (ja, det syns ju på bilden här ovan) i slutet av sjuttiotalet och bar, som vi andra tunnisar, ofta hatt.

Jag tänker också på brittiska fotbollslaget Watford FC, där Elton var ordförande…eller t o m ägare ? På den tiden var vi homofober. Vi garvade åt att Elton köpt laget för att han ville bada badkar med grabbarna efter matcherna.

Men tänker mest på att jag inte får missa biljettsläppet i dag. Han kommer faktiskt till Uppsala och Botan i sommar. Ännu en gigant från förr som vi i (övre ?) medelåldern bara inte kan missa, bra där (igen!) Jonas Curling!

Får man önska sig Cheap Trick, E.L.O eller Cockney Rebel till nästa sommar ?

Därför domineras dagens lista av Elton John.

Ni som inte står ut med det, och det är säkert en och annan, får lyssna på en av mina Greatest Hits -listor; Summeringen del 1.

Så då var det sagt. Jo, jag gillar många av Eltons tidiga låtar ( de som han gjorde med låtskrivarpartnern Bernie Taupin, innan “Nikita” och Disney). En bra låt är en bra låt. Glöm inte det. Dessutom har Elton John alltid funnits.

Bäst just nu är annars Weeping Willows Julplatta och då ffa Midwinter Moon! Min bästa jullåt just nu. Önskade den via Musikhjälpen redan i måndags, men sist jag kollade låtlistan hade den INTE spelats och jag är inte lite sur över det.

TPB ligger nere och jag kan varken se The Fall eller Stalker ! Tur att Homeland är så jävla bra just nu. Gissar att Quinn kommer att go medival när han får tag på Haquanni. Och Historieätarna. Även om Erik Haag är så hög på sin förälskelse att han rätt ofta blir odräglig, så är det ett kul program. Men Sushi på 80-talet ? Nja, det var nog djävligt ovanligt.

Min premiär-sushi åt jag på en fläääschig krog i Los Angeles 1988. Sushi on Sunset, hette krogen..minns jag helt plötsligt. Det var förfärligt. ( Senare förstod jag att vi inte visste hur vi skulle hantera maten, och var för stolta för att fråga ) Vi gick därifrån fast övertygade om att “RÅ FISK” var som Kejsarens nya kläder. Sen dröjde det ända till Yukiko slog upp portarna till sin take-away i Sommaro ( 1994) innan jag käkade Rå Fisk igen, och efter det är jag fast.

dagens mp-3: “Mentor” Elton och Ryan Adams sjunger “Rocket Man” från CMT Crossroads

Jag hittar mycket bra musik (gammal, som ny ) när jag ser på film och då ffa i de amerikanska TV-serierna, de är rena guldgruvorna ibland. Alla håller givetvis inte Tarantino-klass, har faktiskt aldrig tänkt på vad som spelas i Homeland  ( som just nu är spännande nå så djävulskt !) eller i House of Cards.

På senare tid är det ffa Ray Donovan (HBO ) och den annars ganska så bleka Sons of Anarchy (Netflix) som berikat mitt i-Tunes bibliotek.  

Mitt problemet med SOA, förutom att man hela tiden kan förutse handlingen, är att jag inte kan känna någonting med berättelsens protagonist (er) . Inte ens den snälle och söte Jax ! Nu kanske det är avsikten med SOA, men jag vill gärna känna någon slags sympati, eller förståelse, annars engagerar det inte mig. Just nu, efter fyra avsnitt, “håller” jag på snuten, som ( än så länge ) verkar vara seriens loser, den som alltid är sist på bollen, och så vill man ju inte ha det.

För er som inte vet vad SOA är ska jag berätta att det handlar om ett kaliforniskt bikersgäng som står inför en generationväxling /maktkamp. Ska de fortsätta vara helvetiskt onda, eller bara vara lite lagom barnsligt charmiga ligister som gillar att åka hoj, supa, knarka och hångla med sina “hookers” (de kallar sina hang-around brudar så) .

Men precis som i andra maffiaberättelser tar våldsspiralen aldrig slut, spelar ingen roll hur snäll Jax än försöker vara så tvingas han och de andra ta till med hårdhandskarna. (fast de andra gör det såå gärna, och oftast med glimten i ögat ) Upplägget är som ni hör inte det minsta originellt..nu har jag bara sett fyra avsnitt av säsong 1 (! ) så jag borde väl hålla käften , men jag sticker ut hakan och säger att jag redan vet vad som sker i säsong 7 ( som just nu går i USA).

Mitt största problem med Sons of Anarchy är som sagt inte förutsägbarheten. Jag förstår nämligen inte vilken “ursäkt” dessa gökar (för att citera Leif GW..som är tisdagskvällens räddning med sitt Veckans Brott) har för sin grova kriminalitet; varför blev de kriminella från början ? Hur kan jag förstå deras jävla anti-sociala beteende ? Vad har de här stackarna råkat ut för?

Det lär knappast vara fattigdom och utanförskap, alla är friska, välgödda, vita och tillsynes fullt arbetsdugliga män . Får inte ihop det riktigt. Men så är jag också okunnig om “bikerskulturen”. För mig är bikers ungefär som våra svenska raggare, fast nyktrare. De vill – precis som många andra ungdomsrevoltörer – absolut inte vara “Svenssons”. De gillar sina fordon, sina kläder och sin musik och de vill gärna hänga i grupp och på helgerna super man till och förargar “Svensson”. Oftast svalnar intresset med stigande ålder

..det där sista stämmer dock inte alls in på SOA. Gubbfan som leder “These Mens of Mayhem” finns med redan i Rosens Namn från 1987 (den med Sean Connery ) Han spelade “Salvatore”, en mindre roll, men jag kände igen honom direkt. Den nunan glömmer man nämligen inte . När jag tänker efter så har jag aldrig hört talas om någon organiserad brottslighet bland våra svenska “raggers”, så uppenbarligen är det mycket jag inte förstår.

Men, som sagt, grym musik till och från. Dagens lista innehåller flera spår från både Ray Donovan och SOA.

Tyvärr finns inte denna pärla, som f. ö förekommer i bägge serierna, vare sig på Spotify eller iTunes. The Upsidedowns !

Bonuslista, som sig bör : T.G.I.F-ROCKS!