Ljudspår

Kommentarer till de låttitlar som förekommer i boken:

Vissa av dem har haft en direkt avgörande betydelse för att det överhuvudtaget blev en bok ( se “Skrivet” ) , andra är uppfunna i efterhand för att passa in och några är -det ska erkännas- riktiga nödlösningar då jag ville vara konsekvent vad gäller kapitlens utseende. Alla kapitel MÅSTE ha en låttitel och eftersom det är drygt 40 kapitel så blev det ett par som jag fick värka fram.
De tre inledande “spåren” – som inte är inte kapitelrubriker- har haft en större, mer övergripande, betydelse både för mig själv och för tillkomsten av boken.

Som vanligt när det gäller konst är det fritt fram för egna tolkningar och jag är övertygad om att många som läser det här har en helt annan syn på t ex Morrisseys “I Have Forgiven Jesus” eller Dylans “Shelter from the Storm”, men så ska det väl vara när det gäller stor konst. Tolkningen är fri.

Speaking With The Angel -Ron Sexsmith ( Grand Opera Lane, 1991)

Inledningsvis finns två verser ur den här låten som ett citat, så som det bör sig i en riktig bok.
Med personligt OK från Ron Himself ( Det ni !) Tack vare MySpace fick jag tillslut kontakt med Mr Sexsmith och ett OK att använda raderna i boken. Ett självklart val eftersom detta också är titeln på Nick Hornbys novellsamling som jag köpte strax efter det att diagnosen på Kalle var satt och det var i den boken jag läste om Nicks son och hans ABA skola i London och det var förordet i den boken som gav mig min första positiva känsla i kaoset kring Kalle och allt som hände.
Speaking With The Angel är ursprungligen skriven till Rons förstfödde och har ingenting med funktionshinder att göra. Ändå är detta en sång som handlar om Kalle och säkert också om många andra barn med funktionshinder (kanske ditt? )När jag – tillslut – fick tillstånd att använda texten var det självklart den skulle inleda boken.

He don’t know how to lie or undermine you
He don’t know how to steal, how to deal or deceive
So leave him alone, set him free
‘Cause he’s speaking with the angel
Speaking with the angel that only he can see

* * * *
Sensitive Children- Mike Scott (Bring Em All In, 1995)

Mike Scott och hans Waterboys har förföljt mig sedan tidigt 8o-tal då jag för första gången hörde “Church Not Made With Hands” ( Pagan Place) på Musikörat i Uppsala. Sedan dess räknar jag mig som ett av deras svenska die-hard fans (tillsammans med tunga namn som SVT’s Micke Lejnegaard, fotbollspelaren Niklas Kindvall ,Lasse Anrell och Martin Ward) Jag kan dessutom numera (mycket stolt) säga att Mike Scott är en av mina “buddies” vilket i sin tur har lett till att jag har förstahandsuppgifter på att han skrev den här låten för en speciell person. En liten flicka han mötte på Irland. Hon var annorlunda och människorna runt henne hade väldigt svårt att acceptera henne som hon var. Om hon hade autism förtäljer inte historien. Jag tror i varje fall att det handlar om en person som liknar Kalle och sjunger alltid He istället för She.

Strange little alien
acting like she don’t belong
Strange little alien
dancing to a different song
You can’t control her
just love her hard and strong

* * * *

A Minor Incident- Badly Drawn Boy/ Damon Gough (Soundtrack About A Boy, 2002)

Allt om den här låten kan ni läsa i Nick Hornbys ( ständigt denna Hornby!) utmärkta “31 Sånger”. För det här är hans (Nicks) historia som jag helt skamlöst har lagt beslag på. Men jag kunde inte motstå att nämna den eftersom innehållet plötsligt ( i ett smått religiöst ögonblick) blev helt och hållet överförbart på vår situation. Men …, jag säger inte mer…. Köp “31 sånger” och läs originaltexten.

You always were the one to make us stand out in a crowd,
Though every once upon a while your head was in a cloud.
There’s nothing you could never do to ever let me down,
And remember that I’ll always love you.

* * * *

KAPITEL 1 – ELIN
A Day In The Life -The Beatles (Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band,1967)

En helt vanlig dag i livet. Du förväntar dig inget speciellt. Läser tidningen, klär dig och går till jobbet…
En låttitel som dök upp i huvudet när jag väl bestämt mig för att konsekvent ha en rocklåt som underrubrik till varje kapitel. A Day In The Life kändes självklar. Det finns ingen egentlig koppling eller “upplevelse” som kvalificerar den förutom den allmängiltiga titeln. En vanlig dag i livet.

Woke up, got out of bed
Dragged a comb across my head
Found my way downstairs and drank a cup
And looking up, i noticed i was late
Found my coat and grabbed my hat
Made the bus in seconds flat
Found my way upstairs and had a smoke
Somebody spoke and i went into a dream..

I verkliga livet sägs texten vara inspirerad Lennons gode vän Tara Brownes död. A Day In The Life , som avslutar Stg Pepper, är ett av många samarbeten mellan John och Paul där de skrev varsin del som sedan “ihopfogades”. I det här fallet av det pompösa orkestrala stycket i mitten. Pauls del (som inte handlar om döden) kommer efter “breaket” och inleds av de rader jag citerar.

* * * *

KAPITEL 2- SAMTAL
Senses Working Overtime – XTC (English Settlements, 1982)

Refrängen till XTC´s Senses Working Overtime beskriver väldigt bra den stress jag upplevde när problematiken kring Kalle rullades upp.. Alla sinnen på helspänn, man tolkar signaler, hyperobservans ( vilket bra ord, tack Claes!) mot barnet och gentemot omgivningen och deras kommentarer ,synpunkter etc. Vad menar hon – egentligen- med den kommentaren? En intensiv tid, minns sagt.

And I can see, hear, smell, touch, taste,
And I´ve got one, two, three, four, five,
Senses working overtime
Trying to take this all in.
* * * *

KAPITEL 3 -NÄTET
Långsamma timmarna – Pugh (Pugh On The Rocks, 1973)

Natten är bara en annan tid än dagen, sjunger Pugh….men det stämmer ju inte riktigt. Det vet alla som legat och snurrat i den där otäcka dvalan mellan vakenhet och sömn. Då man tittar på klockan och upptäcker att det bara var en kvart sedan man tittade sist.
Men det låter väldigt KBT-igt och bra. Långsamma timmarna är de där mellan 2-5 då man inte kan sova och ens hjärna målar upp det ena skräckscenariot efter det andra. Kanske är det där med “bara en annan tid än dagen” någon slags självterapi från Pugh.
* * * *

KAPITEL 4 -SÖNDAGSBILAGAN
I´m not in Love -10 cc (Deceptive Bends, 1977)

En låt om kärlek,visst… men egentligen handlar den om förnekelse och det är därför den är med här.

I´m not in love
“Its just a silly phase I´m going trough,
I´m not In love. No, no..”

…försöker personen i sången säga till sig själv. Det är bara en “fas”. Inte på riktigt.

* * * *

KAPITEL 5 -BVC
What Have I done to Deserve This? Pet Shop Boys & Dusty Springfield (Singel 1987)

Återigen en titel som sitter som en smäck. Fast låten handlar om sviken kärlek ( minst 80 % av alla sångtexter handlar om det) innehåller den känslor som bitterhet och ilska. Hur många föräldrar till barn med olika typer av hinder,sjudom etc. har inte ställt sig den frågan ? Trots allt jag gjort blev det så här ??!! Va faaan!

What have I, what have I, what have I done to deserve this?
How I’m gonna get through?
What have I, what have I, what have I done to deserve this?

* * * *

KAPITEL 6 -UTVECKLINGSBEDÖMNING
Point Blank (Bruce Springsteen, The River 1980)

Splatt, mitt emellan ögonen! Autism ! Right between the eyes. Insikt. Det är något otäckt som händer här, det är ingen mardröm, det är på riktigt. När du slår upp ögonen till en ny dag finns det jobbiga fortfarande kvar. När du vaknar på morgonen tar det ett par sekunder innan du minns att det faktiskt är så illa som du fruktat.
Brutalt.

Do you still say your prayers little darlin’ do you go to bed at night
Prayin’ that tomorrow, everything will be alright
But tomorrow’s fall in number in number one by one
You wake up and you’re dying you don’t even know what from

* * * *

KAPITEL 7 -FÖRÄLDRASAMTAL
Running up that hill (make a deal with God) – Kate Bush ( Hounds of Love 1985)

Uppförsbacken är lång och du är beredd att köpslå för att få detta i hamn. Om detta ordnar sig ska jag aldrig mer…osv.
Jag lovar!
Jag tänkte ofta så. Om det här slutar lyckligt så ska jag aldrig mer…
Om Kalle blir bra så lovar jag att….
…och så vidare.
Försöker köpslå med någon högre makt.

And if I only could
I’d make a deal with god
And I’d get him to swap our places.
Be running up that road,
Be running up that hill,
Be running up that building.
Say, If I only could, oh

Men det var förmodligen inte den innebörden Kate Bush hade för avsikt att beskriva när hon skrev texten, som nog ska ses som ett försök att skapa förståelse mellan två människor i ett förhållande. Om de kunde byta plats med varandra, se med den andres ögon osv, osv. Men- som med all konst – och som jag sagt tidigare- tolkningen är fri

* * * *

KAPITEL 8 -ANNORLUNDA
The Kiss -The Cure (Kiss Me, Kiss me, Kiss me, 1987)

Kunde hetat dödskyssen och behandlar insikten om sakernas tillstånd och den ilska som då kom. Förfärliga textrader och en plågad gitarr som mal på i ett metalliskt eko…som i en mardröm. Det smakar blod och metall i munnen.

I never wanted this,
I never wanted any of this,
I wish you were dead.
I wish you were dead.

* * * *

KAPITEL 9 – AUTISM
Hurt (Quiet version) -Nine Inch Nails (Promo ,1995)

Hurt är- för mig – sorg och tungsinthet. I ett avsnitt ur den suveräna TV serien ” Homicide- Life on the streets” kommer en av huvudkaraktärerna hem efter en dag på jobbet , bara för att upptäcka att hustrun packat ihop sina saker, tagit barnen och dragit iväg. Han går runt i huset, från rum till rum, och hittar bara spillror av det som varit ett hem och ett liv. I bakgrunden rullar “Hurt” och volymen stegras i takt med den övergivnes insikt om att det här faktiskt händer just nu. Textrader ur Hurt är också ofta citerad i berättelser om svårmod. Till exempel som inledningsrader i Berny Pålssons debutroman “Vingklippt Ängel”. De två inledande textraderna kan (och kanske ska ?) beskriva ett självskadande beteende och låten är – i alla fall för mig- den psykisk skörhetens anthem.
Numera förknippas den med Johnny Cash som gjorde en fantastisk cover strax innan han dog. I Cashs version (och då ffa i videoversionen) får sången en något annan innebörd. Den döende Johnny Cash visas upp som han står och går, utan smink eller filter.Vi får se klipp från Johnnys barndomshem, den döda hustrun June Carter, den unge Johnny osv, osv. Ett liv passerar förbi till tonerna av Hurt. Johnny Cash ser verkligen så gammal och dödssjuk ut som han är och tittaren kan inte missa att The Man in Black snart ska vandra vidare ( han dog också strax efter inspelningen.) Videon (som är ett litet mästerverk) har vunnit ett flertal MTV och Country Music Awards vilket Trent Reznor förmodligen inte räknat med när han skrev låten.
I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that’s real
The needle tears a hold
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

* * * *

KAPITEL 10 -MALLORCA
Wide Open Road -The Triffids (Born Sandy Devotional, 1986)

Triffids “Wide Open Road” har alltid betytt “Australien” för mig. Dels för att bandet kommer därifrån, men också därför att texten ger mig bilder av stora öppna vidder och en spikrak ,tillsynes oändlig, asfalts-väg som löses upp i horisontens värmedaller. En ödesmättad låt som handlar om att stå inför det okända. Något nytt, du vet inte vad den nya vägen leder. Fast egentligen så handlar texten – som de allra flesta rock o pop texter gör – om förlorad kärlek.

The sky was big and empty
My chest filled to explode
I yelled my insides out at the sun
At the wide open road
it’s a wide open road, it’s a wide open road

* * * *

KAPITEL 11- SOMMARLOV
This Aint The Summer of Love- Blue Öyster Cult (Agents of Fortune, 1976)

Albumet innehåller BÖC största, och kanske enda, riktiga, hit, Dont Fear the Reaper. En jättehit i USA (mycket större än i Europa) som till och med tillägnades en egen sketch i Saturday Night Live. Men det är inte därför den är med här. Inledande spåret; This aint the summer of love, passade verkligen in på sommarlovet 2004. Förbannade och förvirrade. Ingen bryr sig om oss och allt var annorlunda.Vi hatar sommarlov!

This ain’t the garden of eden
There ain’t no angels above
And things ain’t like what they used to be
And this ain’t the summer of love

* * * *
KAPITEL 12- SARA
This must be the Place- Talking Heads ( Speaking in Tongues, 1983)

Äntligen en glad sak och låten har också undertiteln ( a naive melody) När man känner att det här måste vara rätt! När vi äntligen fick någon att prata med. Första gången på barnhabiliteringen, mitt i sommaren, alla dörrar var stängda utom kuratorns dörr. – Som att komma hem, sa vi till varandra.

Home – is where i want to be
But i guess i’m already there
I come home – -she lifted up her wings
Guess that this must be the place

* * * *
KAPITLEL 13- BARNHAB
A Sort Of Homecoming -U2 (The Unforgettable Fire,1984)

Typisk 80-tals pampig U2 låt som innehåller svällande känslor som (kan få) får rösten att stocka sig och tårarna att trängas i tårkanalerna. Nu var vi äntligen hemma. Som när man står inför något nytt med stora förhoppningar. Som om du går in och gör avspark i första matchen i Fotbolls-VM. Vi var så taggade och förväntansfulla den där första dagen på Barnhabiliteringen. Det var verkligen vårt ljus i tunneln, för att citera Hans Holmér. Så här i efterhand känns det lite väl sentimentalt, det blev ju inte riktigt som vi trodde…

Across the fields of mourning
Light in the distance

* * * *
KAPITEL 14 – BERIT
Silent Fellowship – Waterboys (Universal Hall 2006)

Mike Scott igen ( och det kommer mer) den här gången med en stillsam sak från den underskattade Universal Hall. Alla låtar är förresten stillsamma på den här plattan och det är förmodligen därför ingen gillar den. Hursomhelst. Berit var Kalles trygga fröken på den nya dagisavdelningen. Det var här intensivträningen började. Kalle och Berit fann varandra ganska så omgående. När jag hämtade Kalle på eftermiddagarna satt de ofta tillsammans i en soffa och tittade i böcker. Under tystnad, eftersom Kalle inte pratar.

in silent fellowship
in silence we sit

* * * *
KAPITEL 15- UTREDNING
Shelter From The Storm -Bob Dylan ( Blood On The Tracks, 1975)

Sorgen var tung och allt var urjobbigt. Någon tog hand om oss, någon gav oss skydd mot stormen. Under utredningen fick vi verkligen prata av oss och det fanns människor som lyssnade. Här gjorde barnhabiliteringen en stor insats. Tack J & S och samtalsmottagningen! Jag valde första versen, men kunde lika väl valt någon annan. En av mina tunga favoriter där det vimlar av vackra rader.

Twas in another lifetime, one of toil and blood
When blackness was a virtue and the road was full of mud
I came in from the wilderness, a creature void of form.
“Come in,” she said,
“I’ll give you shelter from the storm.

* * * *
KAPITEL 16- BRUKARE
Alladin Sane – David Bowie (Alladin Sane, 1973)

Att bli brukare, att hamna på andra sidan. För oss som tillbringats så många år på vårdsidan var det en mycket omtumlande upplevelse att plötsligt bli brukare. Brukare= utlämnad åt andra människors godtycke. Bowies ordvits gick inte att motstå. Fast det är inte alls roligt. Kommer någon annan att älska Kalle så som vi ?

Who will love A Lad Insane?
* * * *

KAPITEL 17- TRÄNING
Waiting For The Great Leap Forward – Billy Bragg (Workers Playtime)

En titel som letade sig fram ur minnet, för att den passade så bra. Träning enligt Lovaas tog all vår tid och vi hade stora förhoppningar om positiva resultat. Låten handlar dock om politik och inte om de små,små stegens pedagogik.

While you’re waiting for the Great Leap Forward
* * * *

KAPITLEL 18- JUL
Break On Through(To The Other Side)- The Doors ( The Doors, 1967)

Precis som med Billy Bragg låten är den här med enbart på grund av titeln. Sången i sig har ingenting med intensivträning att göra. Kalles första imitation julen 2004 var verkligen ett genombrott.

Break on through to the other side
Break on through to the other side
Break on through to the other side, yeah

* * * *
KAPITEL 19- EPIKRIS
Beautiful Boy – John Lennon (Double Fantasy, 1980)

Sång till John och Yokos son, Sean. Kanske är det en vaggvisa eller “tröstsång” efter en mardröm? Den innehåller i alla fall fett mé kärlek ur ett far till son perspektiv. Man kan också lätt få för sig att något har hänt då raden ” Every day in every way/It’s getting better and better” upprepas ett par gånger. Återigen kopplade jag det till träningen och våra stora förväntningar på resultat. Det mesta kända citatet ur Beautiful Boy ses här nedan och de orden såg jag länge som en möjlig titel på hela boken.

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.

* * * *

KAPITEL 20-MARGARETA
Dancing Barefoot- Patti Smith (Wave,1979)

Det handlar om hängivelse. När Margareta om till förskolan hände mycket med Kalle. Hon hade en förmåga att alltid sätta Kalle i främsta rummet. Kalle och Margareta fick en speciell “connection” och Dancing Barefoot är för mig en hyllning till människor ( en kvinna i de här fallet) som ger stor kärlek till någon annan. Någon som ger sig hän.

she is benediction
she is addicted to thee
she is the root connection
she is connecting with he
* * * *

KAPITEL 21 – D.A.N
Fix You – Coldplay ( X & Y, 2006)

Fix You. Gör något nu. Agera! Kalles träning går sämre, han till och med backar.

When you try your best, but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse?

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

…och sen måste man Fix it. Man måste göra något nu !
Givetvis handlar det här om mina experiment med diverse biomedicinska behandlingsmetoder.

* * * *

KAPITEL 22 – FÖRÄLDRAFIKA
Lose Yourself (Eminem – 8 Mile Soundtack, 2002)

Eminens framgångsrecept Lose Yourself (för det handlar om att ta sig till toppen mot alla odds) innehåller så mycket ilska och frustration. Jag kände mig lika missförstådd och förbisedd när vi tvingades lämna sommarkalaset på förskolan. Ingen förstod oss, det var vi mot dem. Hittar ofta den känslan i Eminens låtar. Ingen förstår. Det finns ingen given textrad att förhålla sig till, det handlar mer om låtens inneboende ilska.

KAPITEL 23-NEMO
Wake up Alone – Amy Winehouse (Back to Black, 2006)

Black To Black av Amy Winehouse tog det mig drygt ett år att upptäcka.
Jag avfärdade henne som en av alla dessa wannabees. Orättvist.
Hon må se skabbig ut och valsa runt i skvallerpressen världen över men faktum kvarstår.
Back to Black är en fantastisk levande platta. Den är på “rikt”, skulle man kunna säga.
Hon känner sig lika övergiven som vi gjorde den andra sommaren med Kalle, den sommar då alla våra livremmar och hängslen försvann iväg på semester. Precis som hos Eminem så är det den påtagliga känslan av att vara övergiven och ensam som tilltalar mig. Ingen textrad alltså, förutom då titeln som signalerar övergivenhet.

And I Wake up Alone.

* * * *

KAPITEL 25- C.S.D.A
The Acid Queen- The Who ( Tommy, 1969)

Efter en tid fick mina biomedicinska teorier (och förhoppningar) allt mera stryk och till slut gav jag upp. Jag insåg att det här inte passade oss, inte passade Kalle och att det var dags att fokusera på något annat. Dessutom fick jag mer och mer en känsla av “business” i – ordets värsta bemärkelse- inte gick att bortse ifrån.

If your child ain’t all he should be now,
This girl will put him right.
I’ll show him what he could be now,
Just give me one night!
I’m the Gypsy, the Acid Queen,
Pay me before I start.

* * * *

KAPITEL 26-PRAT
Did You No Wrong- Sex Pistols ( Singel, B-side, 1977)

Att bli förbannad för att man tycker att allt är orättvist. Lite som “What Have I done to Deserve This: Jag har ju inte gjort något fel? Varför blir det fel ändå ! Vi har ju tränat och tränat på ord och talövningar..ändå tappar han sitt språk.
Igen!
Och ingen bryr sig! Kan man bli argare än hur Sex Pistols låter?
Det här är f.ö B-sidan till “God Save The Queen”.

* * * *
KAPITLEL 27 – AVSKED
All Things Must Pass – The Waterboys (Live, Singel 2006)

En George Harrison låt som handlar om att allt har sin tid. Så även vårt fantastiska år med Margareta. Men låten handlar också om att även det som är negativt är tidsbegränsat, det kommer faktiskt bättre tider, tro mig, tro mig…

Now the darkness only stays the night-time
In the morning it will fade away
Daylight is good at arriving at the right time
Its not always going to be this grey
All things must pass away..
* * * *

KAPITEL 28 – MARIA
Dont You Worry ´bout a Thing- Stevie Wonder ( Innervision, 1973)

När man pratar om Stevie Wonder är det lätt att glömma att karln hade en lång och fantastisk period ( som kreativ artist) innan den största hitten “I just called to say I love you”. Som är en vedervärdig låt, men han får alltså inte negligeras bara för det misstaget. För precis som Rod Stewart och Elton John så har han varit kanon en gång i tiden. Någonstans tog dock Hollywood och MTV-galorna över. Dont you worrry speglar den lättnad som vi – efterhand- fann på Lagerlöfs förskola. Hos Maria och de andra på Hjortronet . De fick Kalles ilska och aggressivitet att successivt avta.
Och vi föräldrar kunde slappna av
* * * *

KAPITEL 29-INGEGERD
I Have Forgiven Jesus – Morrissey ( Live, Earls Court 2007)

Jag önskar jag kunde vara lika stursk som Morrissey.
Jag förlåter dig, trots allt skit du ställt till med. Jag klarar mig själv nu.
I mina bästa stunder …kanske. Det handlar inte om högmod, mer om styrka och sturskhet. Att gå stärkt och stolt ur svårigheter. Du svek, men jag fixar det ändå och passar samtidigt på att förlåta dig. Sturskt. Kommer inte på något bättre ord.
Texten diskuteras på flera Smiths/Morrissey sidor och som vanligt finns det många åsikter om vad den egentligen handlar om.
Jag gillar Moz ( som han kallas av fansen) men är långtifrån ett äkta fan och avstår därför att spekulera. Min egen tolkning handlar den här gången om helheten. Känslan att resa sig och gå vidare och förlåta dem oss skyldiga äro… vilka de än må vara. Kapitlet är tillägnat Ingegerd som kom till hjälp i exakt rätt tid.

but Jesus hurt me
when he deserted me / but
I have forgiven Jesus

* * * *
KAPITEL 30 – JOHN
This is The Sea – Waterboys (This is The Sea, 1989)

Waterboys igen och egentligen är det lite för mycket “hallelulja” över det här. Inte som låt betraktad utan anledningen till jag valt den som undertext till det här kapitlet. Ett kapitel som handlar om att gå vidare. Att omvärdera. För det är väl så här jag vill att det ska vara. Men riktigt så bra är det förstås inte. Ännu.

Maybe youve been suffering from
A few too many
Plans that have gone wrong
And youre trying to remember
How fine your life used to be
Running around banging your drum
Like its 1973
Well that was the river
This is the sea!

Så var det DÅ , så här är det NU
That was the river, This is the sea.
80-talets bästa platta enligt Anrell på Aftonbladet.

* * * *

KAPITEL 31 -DRÖM
It Hasn´t Happened Yet- William Shatner (Has Been, 2004)

En Spoken Word -låt. Läst av en skådis (Captain Kirk från Star Treak) och jag föll direkt för den sorgliga regntunga stämningen.. Dessutom föll orden i titeln väl på plats när jag ville beskriva min dröm.
* * * *

KAPITEL 32- FA
I Wont Back Down – Johnny Cash ( American III, Solitary Man, 2000)

Om att vara kompromisslös. För att kunna hålla balansen i vårt liv behöver vi ibland vara oartiga och vägra kompromissa. Jag hoppas dock att folk i vår närhet förstår varför.

Well I won’t back down, no I won’t back down
You can stand me up at the gates of hell
But I won’t back down
* * * *

KAPITEL 33- AMANDA
New Morning – Bob Dylan (New Morning ,1970)

En titel (framplockad “for the occasion” igen) som symboliserar Kalles avlösares (Amanda) POSITIVA roll i vår vardag.

* * * *

KAPITEL 33 – PLATTFORM
Reason to Believe – Bruce Springsteen ( Nebraska, 1982)

Handlar om att jag upplever oss nå någon slags plattform. Inte för att Kalle har haft en rasande positiv utveckling , inte alls, utan för att vi mer och mer lärt oss ett förhållningsätt. Vi blir bättre på att handskas med Kalles funktionshinder. Trots att det många gånger är slitigt och tufft finns det anledning att se framtiden ann.
Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe

* * * *
KAPITEL 34 – TÅRAR
Anytime Neil Finn & Friends ( One Nil, 2005)

Livet är skört och det kan faktiskt ta slut i ett enda ögonblick. Så varför inte försöka göra det man kan av den tid man har.. Huuu så förnumstigt det där lät ! Tack Martin för att du fick mig att inse vilket stor låtskrivare Neil Finn är !

Find the meaning of the act
Remember how it goes
Every time you take the water
And you swim against the flow
The world is all around us
The days are flying past
And fear is so contagious

But I’m not afraid to laugh
I could go at anytime
There’s nothing safe about this life
I could go at anytime

* * * *
KAPITEL 35 – FÖRDOMAR OCH MYTER
Let them all Talk – Elvis Costello ( Punch The Clock ,1983)

En av dessa titlar jag tyckte passade bra. Inget annat.
Smiths “Hand in Glove” med raden “Let the people stare” , låg också bra till

* * * *

KAPITEL 36 – LAJKA
Söndagsteken -Traste Linden & Torkel Rasmusson (Som på Film 1994)

En låt om perspektiv. Det finns nästa alltid människor som har det värre och ibland kan det vara nyttigt att tänka på det. T ex när man råkar bränna söndagssteken.

Mens Afrikaner dör av svalt

Och Indianer super snällt

Och millioner bor i tält

Och söndagssteken har jag bränt

* * * *

KAPITEL 37- HJÄLTAR
Heroes – David Bowie ( Bridge School Benefit Concerts Vol 1, 1997)

Bridge School är en föräldradriven skola i Mountain View (Cal, USA) för gravt funktionshindrade barn . Skolan är specialiserad på alternativ kommunikation. Neil Young och hans fru (som själva har barn med funktionshinder) har sedan 1986 anordnat välgörenhetskonserter i skolans namn och – i stort sett – alla som är någon eller någonting i rockbranschen har spelat där. David Bowie är självklart en av dem och den här låten (Heroes) tillägnar han skolan. En värdig avslutning och en hyllning som jag vill passa på att föra vidare till ett antal – i boken- namngivna personer som – återigen, i boken – kallar snöplogar. Livet med ett barn som har autism är “ett sjå”, men tack vare er så har det blivit enklare.

Tack!

And the guns-shot above our heads
And we kissed-as though nothing could fall
And the shame-was on the other side
Oh we can beat them-forever and ever
Then we could be heroes ……