Jag hittar mycket bra musik (gammal, som ny ) när jag ser på film och då ffa i de amerikanska TV-serierna, de är rena guldgruvorna ibland. Alla håller givetvis inte Tarantino-klass, har faktiskt aldrig tänkt på vad som spelas i Homeland ( som just nu är spännande nå så djävulskt !) eller i House of Cards.
På senare tid är det ffa Ray Donovan (HBO ) och den annars ganska så bleka Sons of Anarchy (Netflix) som berikat mitt i-Tunes bibliotek.
Mitt problemet med SOA, förutom att man hela tiden kan förutse handlingen, är att jag inte kan känna någonting med berättelsens protagonist (er) . Inte ens den snälle och söte Jax ! Nu kanske det är avsikten med SOA, men jag vill gärna känna någon slags sympati, eller förståelse, annars engagerar det inte mig. Just nu, efter fyra avsnitt, “håller” jag på snuten, som ( än så länge ) verkar vara seriens loser, den som alltid är sist på bollen, och så vill man ju inte ha det.
För er som inte vet vad SOA är ska jag berätta att det handlar om ett kaliforniskt bikersgäng som står inför en generationväxling /maktkamp. Ska de fortsätta vara helvetiskt onda, eller bara vara lite lagom barnsligt charmiga ligister som gillar att åka hoj, supa, knarka och hångla med sina “hookers” (de kallar sina hang-around brudar så) .
Men precis som i andra maffiaberättelser tar våldsspiralen aldrig slut, spelar ingen roll hur snäll Jax än försöker vara så tvingas han och de andra ta till med hårdhandskarna. (fast de andra gör det såå gärna, och oftast med glimten i ögat ) Upplägget är som ni hör inte det minsta originellt..nu har jag bara sett fyra avsnitt av säsong 1 (! ) så jag borde väl hålla käften , men jag sticker ut hakan och säger att jag redan vet vad som sker i säsong 7 ( som just nu går i USA).
Mitt största problem med Sons of Anarchy är som sagt inte förutsägbarheten. Jag förstår nämligen inte vilken “ursäkt” dessa gökar (för att citera Leif GW..som är tisdagskvällens räddning med sitt Veckans Brott) har för sin grova kriminalitet; varför blev de kriminella från början ? Hur kan jag förstå deras jävla anti-sociala beteende ? Vad har de här stackarna råkat ut för?
Det lär knappast vara fattigdom och utanförskap, alla är friska, välgödda, vita och tillsynes fullt arbetsdugliga män . Får inte ihop det riktigt. Men så är jag också okunnig om “bikerskulturen”. För mig är bikers ungefär som våra svenska raggare, fast nyktrare. De vill – precis som många andra ungdomsrevoltörer – absolut inte vara “Svenssons”. De gillar sina fordon, sina kläder och sin musik och de vill gärna hänga i grupp och på helgerna super man till och förargar “Svensson”. Oftast svalnar intresset med stigande ålder
..det där sista stämmer dock inte alls in på SOA. Gubbfan som leder “These Mens of Mayhem” finns med redan i Rosens Namn från 1987 (den med Sean Connery ) Han spelade “Salvatore”, en mindre roll, men jag kände igen honom direkt. Den nunan glömmer man nämligen inte . När jag tänker efter så har jag aldrig hört talas om någon organiserad brottslighet bland våra svenska “raggers”, så uppenbarligen är det mycket jag inte förstår.
Men, som sagt, grym musik till och från. Dagens lista innehåller flera spår från både Ray Donovan och SOA.
Tyvärr finns inte denna pärla, som f. ö förekommer i bägge serierna, vare sig på Spotify eller iTunes. The Upsidedowns !