Spaning:Jag sa till min IPA-älskande kompis att det numera är något exklusivt och smått nördigt över bärs. Att det påminner om tiden då Musikörat var den enda butiken i stan som hade direktimport av svåråtkomliga vinylsinglar från de små utländska indiebolagen.
Då var det viktigt att vara med, att ha koll så att man inte missade Sarah eller Mushroom Records senaste släpp.
Nu går vi på bolaget och letar i hyllan märkt ”småpartier” efter något nytt, spännande- och helst ovanligt – från danska Amager, PangPang Brewery eller från något skumt amerikanskt mini-microbryggeri (som ofta har ett märkligt men tok-roligt namn) och en “batch” som bara kommer ut i limiterad upplaga. Småkul, tycker jag.
Vet inte om han riktigt höll med, kanske fick han för sig att jag tyckte hans – och i viss mån mitt eget – ölintresse gränsade till snobberi (vilket det på sätt och vis kanske gör ) men jag tycker bara det var en klockren “spaning”. Men visst har det blivit viktigt vad man dricker, numera vill man ogärna bli påkommen med en simpel “storstark” på krogen. Skulle kännas lite “Mariann”
Öl ÄR punkigt. Alla kan.
Har aldrig gillar julöl, men i veckan föll jag för frestelsen och köpte en FAKTISKT bara för att det var en snygg etikett, en “kreddig” producent och för att lite julstämming otroligt nog smög sig på när jag fick Weeping Willows julplatta i farsdagspresent (Tack igen, Wille!).. och den var verkligen god! Rekommenderar därför Lagunitas Sucks (Brown Shugga Substitute Ale) Finns på bolaget, nr 11312. Ganska stark (7,7), något dyr ( 26 spänn för 35 cl, men va fan , det är limited!!) Som sagt ; ingen traditionell julöl, inte ens mörk till färgen. En IPA i min smak, vilket betyder att humlen inte tar över fullständigt.
Mer öl: Öl kan vara ett viktigt “statement” också
Dagens lista hittar ni här. Bonuslistan är en samling med cover-versioner av kända åttiotalare.
Mp3: “Sunny Sailor Boy” är en Mike Scotts glömda pärlor, här av Luka Bloom. Ber som vanligt om ursäkt för det kassa ljudet
SVT´s Historieätarna har haft nypremiär i veckan. Ett suveränt program som jag länge trodde var en svensk originalidé, men så var det inte alls visar det sig. TV dags berättar att den är gjord efter brittisk förlaga och att alla (galet roliga ska de vara) avsnitt finns på Youtube. The Fall började lite trevande, men blir säkert bra med tiden. Homeland är bättre än på länge och så kommer Babylon som kallats ” ett slags 2010-talets The Wire” av TvDags. Hur klarade jag mig utan TVDags, egentligen?
Jag kommer nog att rida ut den här vinter också.